ONT

Det gör så ont i hjärtat när man tänker på alla roliga och sämre stunder med Adrian bubben.
Hur ska man orka leva med denna smärta, den är olidlig, all ork och energi har försvunnit , nu finns bara en stor tomhet. Man går som en zombie hela dagarna, försöker vara lite normal när man träffar folk, men varje microsekund finns du där i mina tankar min stora söta tappra hjälte. Jag tittade på alla kort vi har under ditt korta liv, och du är så tapper och ler på nästan alla bilder, jag undrar om du förstod ngn gång.

Varför ska föräldrar behöva begrava sitt barn, det är så orättvist.
Jag gråter när jag känner din lukt, jag gråter när jag gör saker som vi brukade göra , ush nu känns allt så jävla meningslöst.
Om det nu finns ngt större någonstans så ge mig kraft att orka och minnas med glädje istället för sorg.
Jag ska kämpa , precis som du har fått kämpa.
Jag älskar dig till solen och tillbaka min son.

Himlen ville ha hem dig och det förstår jag, mer omtänksam och stark ängel finns inte.

Mycket snö

I dag när vi vaknade upp hade verkligen snön kommit, tack Adrian :).
Prästen var här i dag och vi gick igenom begravningen, jag hoppas den blir lika fin som vi får det till när vi pratar,prästen heter Leif och är jättebra, det var han som döpte Gabriel.

I morgon ska vi lägga alla saker Adrian ska få med sig i kistan, det blir sista gången vi får se honom, det kommer bli tufft.

Just nu lever vi i ngn låtsasvärld och försöker få dagarna att gå, saknaden är enorm och man har en sån ångest i hela kroppen.

Gabriel saknar brorsan och gillar att ligga och prata om Adrian på kvällen när han ska sova, han är så stark och smart.

Grattis pappa (Alf) på födelsedagen.

Saknad

I dag kom Adrian hem till Valdemarsvik, mamma, pappa och gudfar Johan var där för att se att det verkligen var du.

Gabriel och Adrian längtade så mycket efter snö när vi var i Stockholm, nu vill jag gärna tro att det är Adrian som fixat den snö som har kommit idag, Gabriel och pappa var ute flera timmar och lekte. Man har så svårt att tro att du är borta, det känns som du är på sjukhuset på ngn behandling.

Det svåra är inte att sova som kanske många tror, utan det är att vakna och inse att Adrian inte finns den här dagen heller.

Adrian du ska veta att vi kommer att ses igen, men när, det får framtiden visa.

Den stig jag nu vandrar är ej jag som bestämt,men jag fortsätter gå för någon gång måste även jag komma hem.

Din saknad känns som 1000000000000 nålar i hjärtat.