Vi blir...

Vi blir så glada och det känns så bra att veta att folk som känner Adriàn tar sig tid och hälsar på hos honom. En viss rädsla finns nog hos alla änglaföräldrar, att våra barn blir bortglömda, tiden går, och man är rädd att Adriàn glöms bort, inte av de närmaste släkten men av andra menar jag. Så när vi hör att andra har varit hos honom och ibland ser vi att någon lämnat blommor, då blir vi väldig glada. Några av Adriàns klasskompisar var hos honom idag, de berättade för Adriàns farmor att de är och hälsar på Adriàn varje vecka, då blir man bara sååå glad att tårarna rinner.

Så är fint hade Adriàns bästis och Gabriel skrivit när de lekte ute, nån gång i somras. T o m Miguel kom han ihåg, men han fick heta "son" för han tyckte det var svårt att skriva hans namn.Det var glädje tårar som rann nerför kinderna när jag såg det.

Barn säger inte mycket, men de tänker på honom minst lika mycket som vi vuxna.


Gabriel somnar varje kväll med Adriàn bredvid sig, han vet att storebrorsan vaktar över honom. Älskar dig mi soldadito de plomo som mormor brukar säga.

Lille Miguel blir 6 månader snart.

Sorgen och saknaden finns i varje andetag.
Mamma älskar dig min lilla ängel