8 februari ( 14månader)

Älskade Adrian, om du visste hur mycket pappa och mamma saknar dig.
Månaderna går, men allt är lika jobbigt nu som för 14 månader sen , det är jobbigt att sakna, både fysiskt och psykiskt.

Jag har aldrig tidigare tänkt på fenomenet efter döden, vad händer?
Men efter att förlorat sitt barn, en bit av sitt hjärta , så tror jag på ngt efter döden , det måste finnas. Det är ju för dig Adrian vi pratar med varje dag, för vi tror att du hör oss , men att du inte kan svara där du är just nu.

Det är med den vetskapen, att vi kommer ses en dag som gör att vi orkar gå upp varje dag, den och den gränslösa kärleken till dina bröder och våra andra nära och kära.

Allt är inte ledsamt, det finns mycket lyckliga stunder också, stunder när dina bröder får oss att förstå att du finns i oss alla, det finns så mycket av dig i oss.
Stunder när Gabriel och Miguel får oss att skratta och bara njuta av att vara föräldrar.
Stunder av att känna att vi har världens bästa föräldrar, barnen bästa Farfar,farmor,mormor och morfar.
Att jag har världens bästa syskon, detta och mycket mera får dåliga dagar att sakta ta slut och förhoppningsvis få en bättre dag att ljusna.

God natt min älskade ängel.
Vi älskar dig till solen och tillbaka bubben.

Pappa.