tisdag 26 januari 2010

Tisdag 26 januari

Med mycket smärta och ångest får man dagarna att sakta ta slut en efter en.
Gabriel och jag började med en ny inskolningsomgång på dagis med början i måndags, det är ju ett tag sedan han var där och dom gånger han varit där förr har ju blivit väldigt få och ryckiga.
Han ska få gå kvar på stordagis den här terminen även fast han är för ung, för att slippa byta dagis mitt i allt. Nästa termin stannar han kvar på samma dagis och då kommer dom i hans egen ålder och allt blir som det ska.
Det har gått bra dom här 2 dagarna vi varit där och han behöver det så mycket.
Barnen vart glada när han kom tillbaka och frågade massor, men Gabriel är allt för blyg för att svara just nu, dom frågar mycket om att Adrian är död och man ser att Gabriel reagerar, men det är svårt att veta hur, vi pratar mycket med Gabriel om Adrian så han ska få ha kvar sina minnen, men vi pratar också mycket om den nya bebisen och saker som vi ska hitta på, så han ska kunna se fram mot saker.
Nu i helgen ska han ha kalas för släktingar och vänner för sitt 5års kalas, han ser verkligen fram mot det.
På måndag ska vi in till Linköping US och träffa Adrians läkare och kuratorn, känns väldigt jobbigt att åka dit igen, vet inte riktigt vad som ska sägas , men vi kanske kan få lite bättre besked vad som gick snett och hur det kunde gå så fort , vilket ingen kunde svara på i Stockholm eftersom alla prover tar sin tid.

I dag när vi var vid graven vart vi så ledsna , ngn hade varit där och tagit 3 star warsgubbar som vi ställt till Adrian, dom hade också tagit grejor i en liten låda vi har där.
Jag trodde verkligen att man i alla fall skulle kunna ställa ngr saker på en kyrkogård utan risk att ngr går och stjäl dom, det lär ju vara några barn, men tillräkligt gamla för att förstå eftersom dom får gå själva på en kyrkogård, har bara en sak att säga till er SKÄMS och hoppas att erat samvete gör så ni lägger tillbaka sakerna.

Adrian min älskade bubbe. Jag hörde din röst när du ropade på mig i Spanien och det gjorde mig så glad, nu vet jag att du finns där ute och följer oss.
Jag älskar och saknar dig så så så så så så så mycket.

Pappa

söndag 24 januari 2010

Det värmer...

...våra hjärtan att andra förutom släkten besöker Adrians grav. När vi var uppe och hälsade på Adrian idag såg vi att en av hans klasskompisar varit och hälsat och lämnat nåt till honom. Det lyste så fint, och det fanns flera ljus än de vi tänt, även blommor. Adrian tyckte om när vi hade besök hemma, även om han var lite blyg, trivdes han när det var folk hos oss, så vi är helt säkra på att Adrian blir jätte glad när folk hälsar på vid hans grav. Vi blir också glada och tacksamma att så många bryr sig om Adrian och tar sig tid att gå förbi hos honom och säga hej.
God natt mammas ängel. Älskar dig mi corazon de melocoton.