Lite annat.

Blir ju väldigt mycket sorg i bloggen just nu, men det är ju en blogg för att beskriva hur man mår , hur man tar dagarna , tankar osv , men i dag tänkte jag skriva ifatt lite om semestern.

Vi drog alltså till Gran Canaria 15 januari, Vicky och jag tänkte dte skulle vara skönt för Gabriel och få lite omväxling, han har varit underbar dom här åren, älskat att följa med Adrian till sjukhuset, man vet nu att man gjort rätt alla gånger man tänkt att det kanske är bättre att han stannar hemma, han fick verkligen chansen att vara med Adrian hela tiden.

Gabriel älskade verkligen att flyga , han satt och klappade händerna när vi lyfte och bara gapskratta rakt ut. Det var verkligen skönt att stiga ur planet till +22 grader kl 21, Gabriel var helt fundersam vart all snö tagit vägen.
Hotellet var helt perfekt, 850 kvadratmeter pool, stor lekpark , resturang , barer och en liten affär. Det vart många timmar vid poolen då Gabriel älskar och bada, han köpte cyclop och höll till mer under vattnet än över , jag såg mig själv i han , för jag var likadan. Vädret var perfekt + 26 varje dag.

Det som tyngde Vickan och mig under resan var självklart att det fattades någon, och det gjorde så ont, men ibland var man glad att få se att Gabriel hade det så kul.

Älskar dig Adrian, till solen och tillbaka.
Älskar dig Gabriel, till solen och tillbaka.

Åter på US i Linköping

I dag åkte vi in till Linköping och sjukhuset för samtal med Adrians läkare, det var väldigt tungt att gå i dessa korridorer som man gjort så många gånger. När vi kom upp på avdelningen satt ångesten som ett lock i hela kroppen. Vi fick en stor kram av flera vi känner där och alla var så ledsna. Läkarna är helt underbara och dom är ju vana vid att träffa och prata med personer i våran sits.
Dom lät oss prata om det som hände och om våra funderingar. Dom hade pratat och diskuterat med Huddinge om allt som har hänt.
Fakta var att Adrian hade enormt mycket bakterier både i ryggmärgsvätskan och i huvudet, dessa bakterier är normala som vi alla har i kroppen och som inte normalt är farliga.
Men efter 2 transplantationer inom 1 år , fullkroppsstrålning och drygt 4 år med extremt mycket cellgifter hade Adrian noll motståndskraft att sätta emot.
Det känns svårt att acceptera att en normalt snäll bakterie skulle sätta stopp för Adrian efter allt han fått gå igenom. Proverna visade inga leukemiceller. DU VISADE DEN JÄVLA CANCERN ADRIAN, DU LYCKADES BESEGRA DEN INNAN DU GAV DIG IVÄG. NU KAN DEN ALDRIG MER KOMMA TILLBAKA.
Läkarna hade så mycket gott att säga om Adrian , hans finurliga miner när dom gick på rond och han satt och spelade, dom sa också som jag har sagt så många gånger , han var alltid så positiv, klagade aldrig.

Dom sa också en sak om oss som familj men det skriver jag inte, men det gjorde mig så glad och stolt så tårarna började rinna , det var ord som jag kommer att bära med mig varje dag i resten av mitt liv.

God natt Adrian , pappa älskar dig till solen och tillbaka.
Jag saknar dig så otroligt mycket.

Så otroligt tungt

I dag söndag har det varit så jävla tungt, vaknade och var så ledsen, saknaden var så enorm, försökte känna dina fötter under täcket men det var tomt, hur kan ngt göra så här ont, försöker så mycket att orka vara lite normal för Gabriels skull men det är så svårt.
Livsglädjen har totalt försvunnit och man bara längtar efter dig, allt är så orättvist, både mot dig älskade Adrian och mot din lillebror Gabriel, varför ska det vara så svårt att hitta den där känslan , att älska att leka , att längta efter ngt . Vad jag än gör ,så gör det så ont , jag bara längtar efter dig , mamma längtar efter dig och brorsan längtar efter dig så mycket.

Snart ska pappa börja jobba Adrian. Och det kommer bli tungt, vi var så mycket på pappas jobb när vi var i Linköping, så det kommer nog bli många tankar och minnen.

Igår hade vi kalas för Gabriel och det vart verkligen lyckat, Vicky hade verkligen gjort goda pajer och vi hade mycket gäster , Gabriel sprang och lekte med alla kusiner och hade verkligen roligt, han somnade gott på kvällen.
Det är så skönt när det är folk här, man saknar inte Adrian mindre men det går lättare.
I dag när alla åkte hem vart det så tomt och tyst och genast kom ångesten.
Vi är uppe vid graven varje dag när vi är hemma, vi tänder ljus och gråter , vi pratar med dig och bara lääääängtaaar.

Just nu tänker vi på Gustav och hans familj, där finns det inget mer att göra, mer än att vänta till att Adrian kommer och hälsar honom välkommen.
Min största önskan är att denna hemska sjukdom ska försvinna från jordens yta, att föräldrar ska slippa se sina barn plågas, att barnen som klarar sig ska slippa få ett helvete i äldre dagar.

Ditt skratt fick mig att skratta.
Ditt gråt fick mig att gråta.
Din tapperhet fick mig att kämpa.
Din kärlek fick mig att orka.

Du är aldrig ensam Adrian.
Jag finns hos dig för alltid.
Du finns i mina tankar.
Du finns i mina minnen.
Du finns i mitt hjärta.
Du finns för alltid hos mig.

Jag längtar tills jag får pussa dig.
Jag längtar tills jag får hålla om dig.
Jag längtar tills jag får höra ditt skratt.

Mitt älskade barn jag älskar dig så mycket.
Sov nu gott så kommer vi att träffas en dag.

Jag älskar dig bubben.
Pappa.