onsdag 17 februari 2010

Jobb,och en himmla saknad

Ja då har man kommit igång med jobb igen och det har faktiskt funkat bra, det känns bra att kunna få ngt att göra och inte bara sitta hemma.
Tänkte på att jag har ju inte jobbat som jag ska sen Adrian vart sjuk, nästan 5 år.
Som sagt det går bra och jobba , men Adrian finns i mitt huvud varje sekund, har satt ett kort på honom vid jobbdatorn , där jag kan gå och kolla när jag vill.

Det är konstigt med minnen och sorg , jag kan bli ledsen när jag plockar läsk och jag kommer till den läsken Adrian alltid ville ha när vi låg på sjukhuset och sedan fortsätter det med olika grejor, kan vara vad som helst.

Har ca 3 timmars bilresa t o r till jobb så det blir mycket tankar i bilen, ibland vädigt jobbiga och ibland mindre. Har svårt att inte tänka på Adrians sista vecka , från att vara pigg och sedan så fort bli så dålig, kände mig så hjälplös och jag känner mig fortfarande så hjälplös när jag tänker på det.

När Adrian hade somnat in fick han ett så synligt och busigt leende över munnen , hur kan man få det? Han kanske ville visa att han hade det bra , att han kommit till ro och gillade det som väntade honom, jag hoppas så att det ska vara så.

Pappas älskade Adrian, jag saknar dig mer för varje dag.

Älskar dig till solen och tillbaka min Jedi.

Puss pappa.

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag

Älskar dig Adrian, du vet hur mycket eftersom du tog en sån stor bit av mitt hjärta när du gav dig iväg, vi var uppe vid graven och gav dig en nalle och blåste ngr hjärtballonger till dig, jag hoppas du kan känna våran enorma kärlek till dig.
Saknaden efter dig är enorm.

Jag älskar dig min bubbe, tusen kramar och pussar till dig.
Älskar dig till solen och tillbaka.

Pappa

El corazon de mama.

Tu eres el corazon de mama. Som mamma brukade säga och fortsätter att säga, DU är mitt hjärta. Det gör så ont i mitt hjärta att inte kunna hålla om dig, ge dig en stor alla hjärtans kram, pussa dig och säga hur mycket jag älskar dig min ängel,
så ont. Vad jag saknar dig.

Skickar en stor alla hjärtans dag kram till alla.

På Adrians begravning visade vi ett bildspel som tobbe gjorde, den blev så fint för den visade precis hur Adrian var, en riktig kämpe och alltid glad. Såg i en annan blogg hur man kunde visa den även här i bloggen.
Mamma älskar dig min ängel.

Tack Titti!

Tack Titti!
Du förstår precis och finns alltid där för oss,
vi äskar dig!

My Dad is a Survivor
My dad is a survivor too...
which is no surprise to me.
He's always been like a lighthouse
that helps you cross a stormy sea.
But, I walk with my dad each day
to lift him when he's down.
I wipe the tears he hides from others.
He cries when noone's around.
I watch him sit up late at night
with my picture in his hand.
He cries as he tries to grieve alone,
and wishes he could understand.
My dad is like a tower of strength.
He's the greatest of them all~!
But there are times when he needs to cry...
Please be there when he falls.
Hold his hand or pat his shoulder...
And tell him it's okay.
Be his strength when he's sad
Help him mourn in his own way.
Now, as I watch over my precious dad
from the Heavens up above...
I'm so proud that he's a survivor...
And, I can still feel his love~!
Kaye Des'Ormeaux