I dag är det 10 månader sen du lämnade oss våran älskling, 10 månader sedan jag luktade och kände din värme mot min hud, gud vad jag längtar efter dig Adrian.
10 månader och ingenting känns annorlunda bara jobbigare ju längre tiden går.
Såren sitter så djupt att ingenting kan hjälpa till att lindra smärtan eller tomheten efter vår Jedi vår älskling vår hjälte vår förebild våran Adrian.
Sen du lämnade oss har du blivit storebror ännu en gång och ´det gör ont att du aldrig fick träffa din lillebror Miguel.
Gabriel som man märker saknar dig så mycket , han saknar sin lekkompis , han saknar stunderna han fick följa med till sjukhuset och vara med dig.
Du finns med oss varje dag Adrian, vi pratar med dig och om dig hela tiden , varje sekund. I dag på fredagsmyset ställde vi fram ett kort på dig och la fram chips och dip till dig så du också kunde titta på filmen, du kommer alltid att vara med.
Jag ska tatuera in ngt på kroppen för att hedra dig och din orättvisa kamp, ngt som jag alltid bär med mig, ska bara hitta ngt som blir perfekt.
Pappa Mamma Gabriel Miguel älskar dig bubben.
Till solen och tillbaka.
Vår älskade jedi.
Saknar dig så otroligt mycket bubben.
Pappa.
