I morgon är det begravning och det känns både skönt och samtidigt så himmla jobbigt.
Jag kan inte förstå att jag ska begrava mitt barn, han som med sitt mod och sitt härliga humör har fått oss att må så bra under dom här tunga åren.
Hur man sen ska kunna gå vidare och leva med den här smärtan och sorgen är för mig en gåta , man får ta en dag i taget och just nu är all kraft på att begravningen ska bli så fin som du förtjänar Adrian. Sen har vi åtminstonde en plats som vi kan gå till , men vi pratar med dig hemma hela tiden , jag hoppas du kan höra oss och känna vår kärlek till dig.
Livet kommer aldrig bli detsamma utan dig, det fattas en stor bit av mitt hjärta och den biten kan ingen eller inget ersätta .
På julafton åker vi ner till Johan med familj, vi är så tacksamma att vi får komma.Kommer att bli en tung jul i år men vi ska göra vårt bästa så att Gabriel får en jul HAN förtjänar, han har varit så stark och förstående under dessa år trots att han är så liten, det känns så viktigt för oss att kunna hitta lite ork så att han inte behöver stå över mer saker han har velat göra men inte kunnat under vår resa.
Pappa och mamma älskar dig så mycket Gabriel.
Tack så mycket till alla som satt in pengar till minne av Adrian på barncancerfonden, ni anar inte hur mycket det betyder och värmer oss i hjärtat, alla bidrag är viktiga t o m 20kr gör skillnad i stora loppet, om det inte vore för alla er som skänker pengar skulle inte forskningen ha gjort sådana framsteg. Nu överlever 3 av 4 barn men det skulle ha varit 4 av 4 .
Vi kommer fortsätta kämpa för barncancerfonden och Adrians minne till den dagen vi själva får träffa Adrian.
GLÖM ALDRIG.
Jag tittar upp på ett moln där du tittar ner
Du sägar att jag inte ska gråta mer
Men livet är som en dimma
Och tårarna slutar aldrig rinna
