onsdag 15 september 2010

Vi blir...

Vi blir så glada och det känns så bra att veta att folk som känner Adriàn tar sig tid och hälsar på hos honom. En viss rädsla finns nog hos alla änglaföräldrar, att våra barn blir bortglömda, tiden går, och man är rädd att Adriàn glöms bort, inte av de närmaste släkten men av andra menar jag. Så när vi hör att andra har varit hos honom och ibland ser vi att någon lämnat blommor, då blir vi väldig glada. Några av Adriàns klasskompisar var hos honom idag, de berättade för Adriàns farmor att de är och hälsar på Adriàn varje vecka, då blir man bara sååå glad att tårarna rinner.

Så är fint hade Adriàns bästis och Gabriel skrivit när de lekte ute, nån gång i somras. T o m Miguel kom han ihåg, men han fick heta "son" för han tyckte det var svårt att skriva hans namn.Det var glädje tårar som rann nerför kinderna när jag såg det.

Barn säger inte mycket, men de tänker på honom minst lika mycket som vi vuxna.


Gabriel somnar varje kväll med Adriàn bredvid sig, han vet att storebrorsan vaktar över honom. Älskar dig mi soldadito de plomo som mormor brukar säga.

Lille Miguel blir 6 månader snart.

Sorgen och saknaden finns i varje andetag.
Mamma älskar dig min lilla ängel

söndag 12 september 2010

Mina tårar rinner..........



och inget kan stoppa dom, dom rinner och fortsätter rinna.
Mina tårar rinner för dig Adrian, dom är ett bevis på hur älskad du är, hur saknad du är. Jag tror du känner när jag gråter, du känner att jag finns här, att jag tänker på dig , att jag längtar efter dig , att jag ÄLSKAR dig.

Den här helgen har varit väldig jobbig, jag känner ngn känsla som inte kan beskrivas , bara gråter och är ledsen , får ngn sorts panik i kroppen ´, kan knappast andas, känns som tusen knivar i hjärtat , ni som läser tänker nog inte på att jag skriver tusen knivar , DET GÖR SÅ JÄVLA ONT.

Jag jobbade i Lördags och det brukar kännas bra att få göra ngt för att skingra tankarna lite, men i Lördags var det inte roligt, det var tvärstopp på krafterna, jag gjorde så gott jag kunde , men hade lite dåligt samvete att det var så trögt.

Ngt som är roligare att skriva om är Miguel, han växer så det knakar , han är en riktig tungviktare. Vet inte om det bara är jag men han börjar bli en exakt kopia av Adrian med lite inslag av Gabriel.
Han pratar sitt bebisspråk och springer omkring i sin gåstol han är verkligen duktig.

Gabriel börjar komma in i dagislivet och har börjat få ngr riktigt bra kompisar.
Han har fått en minicross och han har verkligen talang , han hoppade upp direkt och drog iväg.Älskar dig Gabriel.


Adrian du har ett försprång till det okända, men snart kommer vi alla ifatt förr eller senare.

Älskar dig Bubben till solen och tillbaka.

SAKNAR dig så mycket Adrian ..................

Sov gott min ängel.

Pappa.