söndag 27 december 2009

Begravning

Onsdag 23 december kommer alltid att vara inbränt i mitt hjärta, se din fina söta vita kista med massa blommor och ditt kort som visade hur glad och stark du var. Om man nu kan önska sig ngt på en begravning så slog alla önskningar in hur din lilla Adrians skulle vara.
Den var så fin och prästen sa alla saker om dig som precis stämde, men det var så svårt så otroligt svårt att låta dig gå vidare till din sista vila, många tårar rann nedför min kind och dom brände som syra mot mina kinder.
Vi hade ett bildspel i kyrkan och det speglade dit liv så mycket, alltid med ett leende på din mun,du var så otroligt söt och stark.
Mamma och pappa ligger hela tiden och pratar om dig på natten , hur ont allt gör , hur orättvist livet är , hur gärna man skulle viljat ta din sjukdom och ta den själv, t om med ett leende på läpparna allt för att du skulle få fortsätta sprida din glädje och omtänksamhet.
Vi har levt med din sjukdom under så lång tid så det känns så svårt och konstigt att helt plötsligt bara sluta gå på kontroller och åka på behandlingar , inte behöva planera veckorna , den tryggheten som sjukhuset har varit är borta och man är utlämmnad till sig själv, låter konstigt men det är skrämmande.

Julen var vi hos Johan och Jenny och det var kanon, sorgen var hela tiden en sekund bort och det var otroligt jobbigt men det är alltid lättare att dela sin sorg med ngn, Gabriel har haft superkul och busat supermycket med kusinerna , vi tackar med hela vårt hjärta för allt Johan och Jenny.

tisdag 22 december 2009

Tisdag 22 december

I morgon är det begravning och det känns både skönt och samtidigt så himmla jobbigt.
Jag kan inte förstå att jag ska begrava mitt barn, han som med sitt mod och sitt härliga humör har fått oss att må så bra under dom här tunga åren.
Hur man sen ska kunna gå vidare och leva med den här smärtan och sorgen är för mig en gåta , man får ta en dag i taget och just nu är all kraft på att begravningen ska bli så fin som du förtjänar Adrian. Sen har vi åtminstonde en plats som vi kan gå till , men vi pratar med dig hemma hela tiden , jag hoppas du kan höra oss och känna vår kärlek till dig.

Livet kommer aldrig bli detsamma utan dig, det fattas en stor bit av mitt hjärta och den biten kan ingen eller inget ersätta .

På julafton åker vi ner till Johan med familj, vi är så tacksamma att vi får komma.Kommer att bli en tung jul i år men vi ska göra vårt bästa så att Gabriel får en jul HAN förtjänar, han har varit så stark och förstående under dessa år trots att han är så liten, det känns så viktigt för oss att kunna hitta lite ork så att han inte behöver stå över mer saker han har velat göra men inte kunnat under vår resa.
Pappa och mamma älskar dig så mycket Gabriel.

Tack så mycket till alla som satt in pengar till minne av Adrian på barncancerfonden, ni anar inte hur mycket det betyder och värmer oss i hjärtat, alla bidrag är viktiga t o m 20kr gör skillnad i stora loppet, om det inte vore för alla er som skänker pengar skulle inte forskningen ha gjort sådana framsteg. Nu överlever 3 av 4 barn men det skulle ha varit 4 av 4 .
Vi kommer fortsätta kämpa för barncancerfonden och Adrians minne till den dagen vi själva får träffa Adrian.
GLÖM ALDRIG.


Jag tittar upp på ett moln där du tittar ner
Du sägar att jag inte ska gråta mer
Men livet är som en dimma
Och tårarna slutar aldrig rinna


fredag 18 december 2009

ONT

Det gör så ont i hjärtat när man tänker på alla roliga och sämre stunder med Adrian bubben.
Hur ska man orka leva med denna smärta, den är olidlig, all ork och energi har försvunnit , nu finns bara en stor tomhet. Man går som en zombie hela dagarna, försöker vara lite normal när man träffar folk, men varje microsekund finns du där i mina tankar min stora söta tappra hjälte. Jag tittade på alla kort vi har under ditt korta liv, och du är så tapper och ler på nästan alla bilder, jag undrar om du förstod ngn gång.

Varför ska föräldrar behöva begrava sitt barn, det är så orättvist.
Jag gråter när jag känner din lukt, jag gråter när jag gör saker som vi brukade göra , ush nu känns allt så jävla meningslöst.
Om det nu finns ngt större någonstans så ge mig kraft att orka och minnas med glädje istället för sorg.
Jag ska kämpa , precis som du har fått kämpa.
Jag älskar dig till solen och tillbaka min son.

Himlen ville ha hem dig och det förstår jag, mer omtänksam och stark ängel finns inte.

onsdag 16 december 2009

Mycket snö

I dag när vi vaknade upp hade verkligen snön kommit, tack Adrian :).
Prästen var här i dag och vi gick igenom begravningen, jag hoppas den blir lika fin som vi får det till när vi pratar,prästen heter Leif och är jättebra, det var han som döpte Gabriel.

I morgon ska vi lägga alla saker Adrian ska få med sig i kistan, det blir sista gången vi får se honom, det kommer bli tufft.

Just nu lever vi i ngn låtsasvärld och försöker få dagarna att gå, saknaden är enorm och man har en sån ångest i hela kroppen.

Gabriel saknar brorsan och gillar att ligga och prata om Adrian på kvällen när han ska sova, han är så stark och smart.

Grattis pappa (Alf) på födelsedagen.

tisdag 15 december 2009

Saknad


I dag kom Adrian hem till Valdemarsvik, mamma, pappa och gudfar Johan var där för att se att det verkligen var du.

Gabriel och Adrian längtade så mycket efter snö när vi var i Stockholm, nu vill jag gärna tro att det är Adrian som fixat den snö som har kommit idag, Gabriel och pappa var ute flera timmar och lekte. Man har så svårt att tro att du är borta, det känns som du är på sjukhuset på ngn behandling.

Det svåra är inte att sova som kanske många tror, utan det är att vakna och inse att Adrian inte finns den här dagen heller.


Adrian du ska veta att vi kommer att ses igen, men när, det får framtiden visa.

söndag 13 december 2009

Den stig jag nu vandrar är ej jag som bestämt,men jag fortsätter gå för någon gång måste även jag komma hem.

Din saknad känns som 1000000000000 nålar i hjärtat.