Dagis

Den här veckan har Gabriel börjat på dagis igen efter sommarlovet. Han trivs väldigt bra, han blir inte ledsen när vi lämnar och vill inte åka hem när vi hämtar, vilket känns väldigt bra för oss att han trivs så bra. När det bara är Miguel och jag hemma, tobbe på jobbet och Gabriel på dagis, blir det så tomt här hemma. Tankarna börjar snurra i huvudet så det gäller att hålla sig sysselsatt för att inte tänka för mycket. Helst skulle jag vilja ha Gabriel hemma men jag vet att det är nyttigt för honom att gå på dagis.


Att måla och gunga är nog det roligaste på dagis enligt honom, fast hemma målar han inte så mycket. Adriàn älskade att måla i sin transformers målarbok och det gjorde han ofta, så när han gjorde det då ville Gabriel göra det också.

Miguel blir 5 månader nästa vecka. Han älskar att leka med storebrorsan, bara att se honom blir han glad.

Min lilla ängel Adriàn, du skulle ha vart med på den här kortet, mina tre älsklingar.
Vad jag saknar dig min älskling.
Saknaden går inte att beskriva.
Mamma älskar dig min lilla ängel.

Skolstart.

LÄNGTAR EFTER DIG
- av Siv Andersson

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.


Mamma älskar dig min ängel.

Skolstart.

Imorgon är det dags att börja 2:a klass för många barn. Glädje för många föräldrar, sorg för oss änglaföräldrar. Påminnelse om hur det borde vara, hur fel det är att det inte blivit så.


Två veckor innan Adriàn skulle börja 1:a klass, fick vi veta att han fått ett återfall, 6 mån efter Benmärgstransplantationen. Adriàn såg fram emot att börja skolan och framförallt slippa sjukhus, mediciner och allt sånt, det blev inte så men som tur var kunde han vara med 1:a skolveckan innan behandlingen sattes igång igen,för tredje gång.


Eftersom Adriàn skulle vara borta varannan vecka, kom en sköterska och pratade med hans klass om Adriàns sjukdom. Sköterskan berättade hur det gick till när han var på sjukhuset och Adriàn var glad och stolt att kunna visa på dockan hur han fick sina mediciner.


Adrián trivdes väldigt bra i klassen, alla var snälla och omtänksamma. Vi är så tacksamma att han haft så snälla och omtänksamma fröknar, även på dagis. Omtänksamma och snälla klasskamrater som aldrig sa nåt dumt och tog hand om honom. Hans bästis från dagis,A, var alltid så försiktig och omtänksam med Adriàn. Hans klasskompis K, som Adrián inte hann träffa så mycket men ändå tyckte han väldigt mycket om, pratade alltid om honom när kom hem från skolan och såg fram emot att träffa och leka med honom nästa dag, han var så snäll mot adriàn och det var nog därför Adrián tyckte så mycket om honom.
Det är ett visst tröst att Adriàn trivdes och var glad de få dagarna han kunde vara i skolan, men samtidigt gör det så ont att han missade så mycket.
Vad jag saknar dig min lilla ängel. Vill ha dig hos mig.
Saknaden och sorgen finns i varje andetag.
Mamma älskar dig min ängel.