Idag är det en sån dag när man bara har en massa skuldkänslor, mer en vanligt. Massa tankar som snurrar i huvudet, många TÄNK OM. Gjorde jag allt jag kunde för Adrian, om jag hade gjort nåt annorlunda, hade han fått vara kvar? Troligtvis inte, vi gjorde nog allt vi kunde, fattade rätt beslut, men ändå försvinner inte skuldkänslorna.
Det känns fortfarande så overklig att han är borta. Saknar dig så oerhört mycket mi corazon. Ibland när jag står och diskar eller gör något annat, för några sekunder känns det som om han är inne i sitt rum och leker, men lika fort kastas man i verkligheten och inser att det inte är så. Kom tillbaka min ängel.
Vill bara hålla om dig och säga hur mycket jag älskar dig.
God natt mammas lilla ängel, älskar dig.
