måndag 31 maj 2010

Saknar dig.

Gabriel sover, Miguel sover, sitter i soffan och tänker på dig, väntar på att du ska komma ut från sovrummet och lägga dig i soffan bredvid mig, som du brukade göra. Kan inte sova, brukade du säga, men så fort du lade i soffan somnade du min lilla änge. Vad mamma saknar dig. Älskar dig min ängel.
Tycker den här dikten är så vackert.

Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i hennes ensamhet har
jag sett hennes tårar falla.


Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.


Lika ändlöst som havets vågor
är hennes smärta.
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.


Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer.


Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.


När jag vakar över min starka mamma
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.


Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök
och visa att du håller henne kär.


Vad hon än säger
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta,
för alltid fullt av sår

2 kommentarer:

  1. Ett litet tips, något som iallafall passade mig är att ha den utskriven på vackert papper i vacker ram. Även om den är sorglig så känner jag mig starkare varje gång jag läser den. På den väggen den sitter har jag även satt upp en massa foton/tavelvägg på Anthony i udda vita ramar som sitter assymetriskt...

    Bara en tanke..

    Kramar...Maria

    SvaraRadera