fredag 18 december 2009

ONT

Det gör så ont i hjärtat när man tänker på alla roliga och sämre stunder med Adrian bubben.
Hur ska man orka leva med denna smärta, den är olidlig, all ork och energi har försvunnit , nu finns bara en stor tomhet. Man går som en zombie hela dagarna, försöker vara lite normal när man träffar folk, men varje microsekund finns du där i mina tankar min stora söta tappra hjälte. Jag tittade på alla kort vi har under ditt korta liv, och du är så tapper och ler på nästan alla bilder, jag undrar om du förstod ngn gång.

Varför ska föräldrar behöva begrava sitt barn, det är så orättvist.
Jag gråter när jag känner din lukt, jag gråter när jag gör saker som vi brukade göra , ush nu känns allt så jävla meningslöst.
Om det nu finns ngt större någonstans så ge mig kraft att orka och minnas med glädje istället för sorg.
Jag ska kämpa , precis som du har fått kämpa.
Jag älskar dig till solen och tillbaka min son.

Himlen ville ha hem dig och det förstår jag, mer omtänksam och stark ängel finns inte.

1 kommentar:

  1. Cecilia Calero21.12.09

    Viernes 18 de diciembre de 2009
    DOLOR

    Me duele mucho el corazón cuando pienso en todos los momentos feicices y duros con mi nene Adrian.
    ¿Cómo se puede afrontar la vida con este dolor? es intolerable, toda la fuerza y la energía se han perdido, ahora solamente existe un gran vacío. Uno anda como un zombi todo el día, tratando de ser un poco normal cuando uno se encuentra con gente, pero cada micro segundo estás en mis pensamientos, mi querido, valiente y gran héroe. Estuve mirando todas las fotos que tenemos de tu corta vida, y eres tan valiente y estas sonriendo en casi todas las fotos. Me pregunto si alguna vez llegaste a entenderlo.

    ¿Por qué los padres tienen que enterrar a un hijo? es tan injusto. Lloro cuando siento tu olor, lloro cuando hago cosas que solíamos hacer, ahora nada tiene sentido.
    Si existe algo mayor en algún lugar, que me de fuerza para enfrentar la situación y recordar con alegría en lugar de tristeza.
    Voy a luchar, tal como tu has luchado.
    Te amo hasta el sol y de regreso mi hijo.

    El cielo te quería en casa y lo puedo entender, ángel más bondadoso y fuerte no lo hay.

    SvaraRadera