tisdag 12 januari 2010

7 år

7 år vart du Adrian, 7 år av ditt liv gav du till oss, 7 år av lycka , kärlek och skratt.
Nästan 5 år, kämpade du mot din sjukdom, som bara vart värre och värre , men du klagade nästan aldrig. du var fortfarande den där busiga blyga killen som gav all din kärlek till oss.
Du älskade att åka ner till leksaksaffären efter alla sjukhusbesök och dom vart ju många, du kunde gå där i flera timmar och bara kolla och känna på alla grejor, berätta vad du önskade dig när du fyllde år eller om du fick köpa det nästa gång du skulle in på behandling, jag älskade dina nyfikna ögon när du tittade på allt.
Du var så rädd om alla dina grejor du fick eller köpte , du älskade att spara hela kartongen så du kunde lägga tillbaka saken när du var färdig med den, du gömde dom under kudden i din säng så inte brorsan skulle ta dom.
Du älskade att måla och och ge teckningar till mamma och mig, du klippte och klistrade in bilder från leksakstidningar och gjorde önskelistor från dom.
Du och jag som satt så ofta och spelade när du inte orkade ngt annat , du var så duktig, så snabb att lära dig, jag som älskat och spelat , tycker att det är så jobbigt nu , då det kommer för många minnen fram.
Du som älskade att låna min mobil och spela in din egna röst , du sjöng och berättade konstiga saker i den , jag har alla röstklipp kvar av din underbara röst, men ibland gör det allt för ont att lyssna på dom.
Jag älskar att sitta och titta på alla kort på dig även fast det skär som knivar i bröstet på mig, att kolla i filmkameran har jag inte orkat och det kommer nog att dröja väldigt länge och det har jag ångest över, hur kan det göra så ont att se ngn man älskar så mycket.

Saknaden gör så ont, den tar så mycket kraft.
Du finns i mina tankar varje sekund, jag kommer på mig själv ibland när jag ser på tv , att jag inte tittar utan bara tänker på dig.

7 underbara år gav du mig Adrian, smärtan att inse att jag kommer att få leva livet jag har kvar, utan dig skriver jag inte, då det inte finns ngr ord för att beskriva den.

Jag säger till dig Adrian det vi sa till varandra varje dag innan vi skulle sova.
JAG ÄLSKAR DIG TILL SOLEN OCH TILLBAKA

God natt min ängel.
Pappa

2 kommentarer:

  1. Titti13.1.10

    I have filled an ocean with tears.
    Salty and bitter, they flow from my soul.
    All the grief, all the pain
    All the sadness, all the fears.

    All the hurt, all the whys.
    All the could haves, all the loss.
    All the regrets, all the lost chances.
    All the wants, all the goodbyes.

    I have filled an ocean with tears.
    Sweet and soft, they flow from my soul.
    All the joy, all the laughter
    All the love, all of the years.

    All the rewards, all the smiles.
    All the triumphs, all the hellos.
    All that was right and all that was good.
    All the kisses and hugs from my child.

    I have filled an ocean with tears.
    Salty and bitter, sweet and soft.
    For love, for sadness, for joy, for pain.
    I have filled an ocean with tears.

    Jag tänker på er...
    Kram
    Titti

    SvaraRadera
  2. Det finns inga ord för det du har skrivit, så vackert....tårarna bara rinner. Jag känner din kärlek och din saknad till ditt barn. Många varma kramar Maria

    SvaraRadera