Åter på US i Linköping

I dag åkte vi in till Linköping och sjukhuset för samtal med Adrians läkare, det var väldigt tungt att gå i dessa korridorer som man gjort så många gånger. När vi kom upp på avdelningen satt ångesten som ett lock i hela kroppen. Vi fick en stor kram av flera vi känner där och alla var så ledsna. Läkarna är helt underbara och dom är ju vana vid att träffa och prata med personer i våran sits.
Dom lät oss prata om det som hände och om våra funderingar. Dom hade pratat och diskuterat med Huddinge om allt som har hänt.
Fakta var att Adrian hade enormt mycket bakterier både i ryggmärgsvätskan och i huvudet, dessa bakterier är normala som vi alla har i kroppen och som inte normalt är farliga.
Men efter 2 transplantationer inom 1 år , fullkroppsstrålning och drygt 4 år med extremt mycket cellgifter hade Adrian noll motståndskraft att sätta emot.
Det känns svårt att acceptera att en normalt snäll bakterie skulle sätta stopp för Adrian efter allt han fått gå igenom. Proverna visade inga leukemiceller. DU VISADE DEN JÄVLA CANCERN ADRIAN, DU LYCKADES BESEGRA DEN INNAN DU GAV DIG IVÄG. NU KAN DEN ALDRIG MER KOMMA TILLBAKA.
Läkarna hade så mycket gott att säga om Adrian , hans finurliga miner när dom gick på rond och han satt och spelade, dom sa också som jag har sagt så många gånger , han var alltid så positiv, klagade aldrig.

Dom sa också en sak om oss som familj men det skriver jag inte, men det gjorde mig så glad och stolt så tårarna började rinna , det var ord som jag kommer att bära med mig varje dag i resten av mitt liv.

God natt Adrian , pappa älskar dig till solen och tillbaka.
Jag saknar dig så otroligt mycket.