tisdag 7 december 2010

7 dec

Mindre än en dag kvar, fast det snart gått 1 år glömmer man inte vad vi gjorde vid den här tiden förra året. Man kommer ihåg alla detaljer, allt oro, smärta, rädsla.
Så här skrev vi på kvällen den 7 dec 2009, från Adriàns 1:a blogg adrianohrman.spaces.live.com

den 7 december 2009
Kaos
Försöker skriva av mig lite nu mitt i allt kaos , är risk att man får en hjärtattack annars.

på förmidagen kom doktorn in och berättade att dom skulle göra ett nytt benmärgsprov för att se om dom kunde hitta ngt, detta var ganska akut, så dom fyllde på trombozyter och sen fick Adrian massor av olika dropp med olika mediciner om det är ngn infektion i hjärnan.

När vi kom ner till uppvaket så såg man att Adrian hade blivit ännu sämre, man kunde inte se om han var vaken eller om han sov, han hade feber och andades med problem. Sen hände det som inte får hända, helt plötsligt får Adrian stora problem att andas, sen går allt så fort , han sövs ner igen och dom intuberar honom för att hjälpa honom andas, sen vart det 100 meters lopp till röntgen för att göra en ny röntgen på huvudet och sedan ytterligare ett sprintlopp till intensiven, där man koppla in mängder mätare och nålar , det går inte föreställa sig hur det kändes att bara stå och se på. Det som händer nu går så fort så det är svårt att greppa, dom säger att
Adrian ska åka akut upp till solna igen till barnintensiven och nu var det bråttom och ingen plats för ngn av oss, dom hade beställt taxi till oss , men vi tog bilen, som tur var hade farmor och farfar kommit idag så dom passar Gabriel.

När vi kom till BIVA i Solna hade Adrian varit där 1 timme, nu är han kopplad till en respirator , han ligger i en stort tyst sal och ser så fridfull ut, våran lilla älskling.
Vi fick bara komma in en liten stund, sedan kom operationslaget och tog med honom , dom ska operera in en tryckmätare i skallen för att se om det är ngt tryck på hjärnan. Vi har fått ett anhörigrum och ligger just nu och väntar på att nån från transplantation i huddinge ska komma hit och prata, och sedan ska vi prata med neurologen när han är färdig med Adrian , skulle ta ngr timmar.

3 kommentarer:

  1. Lo recuerdo muy bien, un abrazo grande grande a toda la familia y a mi JEDI también.

    SvaraRadera
  2. Anonym7.12.10

    Ni finns så ofta i mina tankar med all er lycka över era grabbar men även över att ni hela tiden kämpar för att gå vidare. Kramar Ankie

    SvaraRadera
  3. Titti8.12.10

    Vilka hemska dagar! det gör så ont att läsa de raderna igen... ni finns i mina tankar.. älskar er av hela mitt hjärta...
    Titti

    SvaraRadera