Hur ska man kunna se fram mot nytt år när det innebär ett år utan våran ängel, i går var ingen höjdardag precis, man var mest ledsen och längtade så mycket efter Adrians skratt och hans härliga lukt, förra året satt vi vid fönstret på avd 87 och tittade på raketerna och pratade om att 2009 skulle äntligen bli året allt vände och skulle bli bra, det är bra man inte vet allt som kommer ske.
Adrians blivande lillasyskon växer i mammas mage och det kanske gör allt lite lättare när vi får tillökning i familjen , men just nu känns fortfarande allt som det inte spelar ngn roll, det blir värre för varje dag och man går omkring med ett stort vacum i sig.
I går var vi uppe vid graven och smällde ngr raketer för Adrian och talade om för honom hur mycket vi älskar dig och hur otroligt saknad du är.
I alla fall säger vi Gott nytt År till alla där ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar