Begravning

Onsdag 23 december kommer alltid att vara inbränt i mitt hjärta, se din fina söta vita kista med massa blommor och ditt kort som visade hur glad och stark du var. Om man nu kan önska sig ngt på en begravning så slog alla önskningar in hur din lilla Adrians skulle vara.
Den var så fin och prästen sa alla saker om dig som precis stämde, men det var så svårt så otroligt svårt att låta dig gå vidare till din sista vila, många tårar rann nedför min kind och dom brände som syra mot mina kinder.
Vi hade ett bildspel i kyrkan och det speglade dit liv så mycket, alltid med ett leende på din mun,du var så otroligt söt och stark.
Mamma och pappa ligger hela tiden och pratar om dig på natten , hur ont allt gör , hur orättvist livet är , hur gärna man skulle viljat ta din sjukdom och ta den själv, t om med ett leende på läpparna allt för att du skulle få fortsätta sprida din glädje och omtänksamhet.
Vi har levt med din sjukdom under så lång tid så det känns så svårt och konstigt att helt plötsligt bara sluta gå på kontroller och åka på behandlingar , inte behöva planera veckorna , den tryggheten som sjukhuset har varit är borta och man är utlämmnad till sig själv, låter konstigt men det är skrämmande.

Julen var vi hos Johan och Jenny och det var kanon, sorgen var hela tiden en sekund bort och det var otroligt jobbigt men det är alltid lättare att dela sin sorg med ngn, Gabriel har haft superkul och busat supermycket med kusinerna , vi tackar med hela vårt hjärta för allt Johan och Jenny.