För två månader sen, dagen Adrian somnade in,var det första natten Adrian sov själv sedan han föddes. Det känns bra att han alltid sovit i våran säng, även om det har varit trångt med 2 barn i sängen. När han låg på sjukhuset brukade vi flytta ihop sängarna så även då sov han alltid bredvid oss. Det känns också väldigt svårt och overkligt varje morgon man vaknar och inser att han inte ligger bredvid och att han aldrig kommer att göra det igen, det gör lika ont i hjärtat varje gång och det kommer att göra lika ont resten av livet. Vill så gärna veta om han har det bra där han är, försöker intala mig själv att han har det bra men önskar av hela mitt hjärta att jag kunde veta det. Tiden går och saknaden blir bara större. Vad jag saknar dig min lilla ängel.
Vi förstår att det inte är lätt för folk att veta vad de ska säga, och alla har varit jätte snälla när de möter oss, men som tobbe skrev, ibland säger folk märkliga saker. Nån jag träffade beklagade sorgen och sedan säger hon " Men det var väl väntat"???? NEJ det var det inte svarade jag. Vad menade hon? tänkte jag sedan, att det skulle kännas lättare om man vetat om det? eller bara för att varit sjuk och kämpat så länge var det väntat att han inte skulle klara sig? NEJ, efter att ha kämpat i nästan fem år och trots att det var tredje återfallet så visste vi att vi skulle klara det,tredje gången gillt, nu j....r ska vi klara det här. Ända in i det sista trodde vi det, vi fortsatte att kämpa för vi visste att han skulle klara sig, vi gav aldrig upp, ända till sista stunden när läkarna sa att de inte kunde göra nåt mera och de stängde av respiratorn hoppades vi att Adrian skulle klara sig, visa att läkarna hade fel, ända till sista andetaget tills vi såg att hans lilla bröst inte rörde sig mer hoppades vi att han skulle klara det, så NEJ det var inte väntat, vi kämpade för vi visste att vårt lilla ängel skulle klara det. Nu får vi fortsätta att kämpa utan dig min älskling, vi kämpar för att klara oss tills den dagen vi ses igen.
Mamma älskar och saknar dig min lilla ängel
For no matter what she says…no matter what she feels
My surviving mom has a broken heart that time won't ever heal.
(Kaye Des'Ormeaux)
Vi förstår att det inte är lätt för folk att veta vad de ska säga, och alla har varit jätte snälla när de möter oss, men som tobbe skrev, ibland säger folk märkliga saker. Nån jag träffade beklagade sorgen och sedan säger hon " Men det var väl väntat"???? NEJ det var det inte svarade jag. Vad menade hon? tänkte jag sedan, att det skulle kännas lättare om man vetat om det? eller bara för att varit sjuk och kämpat så länge var det väntat att han inte skulle klara sig? NEJ, efter att ha kämpat i nästan fem år och trots att det var tredje återfallet så visste vi att vi skulle klara det,tredje gången gillt, nu j....r ska vi klara det här. Ända in i det sista trodde vi det, vi fortsatte att kämpa för vi visste att han skulle klara sig, vi gav aldrig upp, ända till sista stunden när läkarna sa att de inte kunde göra nåt mera och de stängde av respiratorn hoppades vi att Adrian skulle klara sig, visa att läkarna hade fel, ända till sista andetaget tills vi såg att hans lilla bröst inte rörde sig mer hoppades vi att han skulle klara det, så NEJ det var inte väntat, vi kämpade för vi visste att vårt lilla ängel skulle klara det. Nu får vi fortsätta att kämpa utan dig min älskling, vi kämpar för att klara oss tills den dagen vi ses igen.
Mamma älskar och saknar dig min lilla ängel
For no matter what she says…no matter what she feels
My surviving mom has a broken heart that time won't ever heal.
(Kaye Des'Ormeaux)
Mi abrazo de siempre!!!
SvaraRaderaKära familj.Beklagar av hela mitt hjärta att ni misst er fina son.Ingen ska behöva uppleva det.Det är 9 månader sedan vi misste vår fina flicka Evelina och sorgen och saknade lever vi med varje dag.Just nu sjukskrev jag mig för kroppen sa ifrån att nu får det vara bra,man vill försöka leva ett vanligt liv och inbillar sig att det går,men det blir aldrig ett vanligt liv igen.Ta hand om varandra,finns inga tröstande ord,man måste in i det ,igenom det och ut igen för att det ska kännas bättre.Någon sa till mig att Evelina springer bara en bit längre fram på stigen.....och det gör Adrian också nu i sällskap med Evelina och vi alla möts en dag.Kram på er
SvaraRaderaHej Tobbe och Victoria vad bra att ni skriver om er stora sorg, så att nära och kära kan följa er, hur ni känner och hur ni mår. Det är svårt att säga bra ord som tröstar och ingen som inte har varit i er sits kan förstå er sorg. Vill bara säga att vi finns här och att ni har många som tänker på er.
SvaraRaderata en dag i taget och fortsätt med bloggen, jag tror att det är läkande, ett sätt att dela med sig. Vi tänder ett ljus för primo adrián varje kväll, vid köksfönstret, Sebastian och andrés pratar ofta om sin primo. jader och jag tänker på er! En stor kram / Mariella
"My Mom is a Survivor"
SvaraRaderaMy Mom is a survivor,
or so I've heard it said.
But I can hear her crying at night
when all others are in bed.
I watch her lay awake at night
and go to hold her hand.
She doesn't know I'm with her
to help her understand.
But like the sands on the beach
that never wash away...
I watch over my surviving mom,
who thinks of me each day.
She wears a smile for others...
a smile of disguise!
But through Heaven's door I see
tears flowing from her eyes.
My mom tries to cope with death
to keep my memory alive.
But anyone who knows her knows
it is her way to survive.
As I watch over my surviving mom
through Heaven's open door...
I try to tell her that angels
protect me forevermore.
I know that doesn't help her...
or ease the burden she bears.
So if you get a chance, go visit her...
and show her that you care.
For no matter what she says...
no matter what she feels.
My surviving mom has a broken heart
that time won't ever heal.
Kaye Des'Ormeaux
.........;M";::;;
........,':;:.""'.
.......,M;..;MM;;M:
.......;MMM::MMMMM:
......,MMMMM'MMMMM:
......;MMMMM MMMMMM
......MMMMM::MMMMMM:
......:MM:',;MMMMMM'
......'::.'MMMMMMM:
........';.:MMMMM"
...........''"""'
............W
............W
............W
............X............
'M..........O........,;M'
.'MM;.......X.......;MM:
..:MMM......O......;MM:
..'MMM;.....S.....:MMM:
...MMMM.....4.....MMMM:
..:MMMM:....U.....MMMM:
..:MMMM:....M....:MMMM:
..:MMMMM....M....;MMMM:
..'MMMMM;...M...,MMMMM:
...:MMMMM...M...;MMMMM'
....:MMMM;..M..:MMMMM"
.....'MMMM..M..;MMMM"
......':MM..M.,MMM:'
........"": M :""'
My Dad is a Survivor
My dad is a survivor too...
which is no surprise to me.
He's always been like a lighthouse
that helps you cross a stormy sea.
But, I walk with my dad each day
to lift him when he's down.
I wipe the tears he hides from others.
He cries when noone's around.
I watch him sit up late at night
with my picture in his hand.
He cries as he tries to grieve alone,
and wishes he could understand.
My dad is like a tower of strength.
He's the greatest of them all~!
But there are times when he needs to cry...
Please be there when he falls.
Hold his hand or pat his shoulder...
And tell him it's okay.
Be his strength when he's sad
Help him mourn in his own way.
Now, as I watch over my precious dad
from the Heavens up above...
I'm so proud that he's a survivor...
And, I can still feel his love~!
Kaye Des'Ormeaux