måndag 8 februari 2010

Går sönder.

Jag går sönder, totalt haveri i hela kroppen, både fysiskt och psykiskt.
Vad händer med mitt liv? Vad händer med mig? Dagarna blir längre och längre och tyngre och tyngre, har fått svårare att sova och när man sedan vaknar önskar man att man fått sova ända till man blivit gammal och det är dags att lämna in för gott.
Man är så ledsen hela dagarna, när man går ut och träffar folk får man vara så normal som möjligt även fast det är svärt, många frågar hur man mår och vad ska man svara? Jag brukar säga att man tar en dag i taget, tror inte ngn vill höra hur mycket det krävs för att gå igenom den där dagen. Snart blir det en bebis till i familjen och det ska bli skönt med lite mer liv i huset, många säger så konstiga saker, att när bebisen är född kommer det bli mycket lättare, det kommer det inte bli . Det som förändras är att man får en solstråle till att visa sin kärlek , men jag kommer alltid att tänka på Adrian , sakna honom och älska honom lika mycket varje dag.

I morgon blir första arbetsdagen på många månader, känns lite ovant.
Men med världens bästa arbetsgivare ( brorsan ) så kan det nog bara gå på ett sätt, kanon.
Mor och far är på semester i Thailand i 3 veckor och man märker hur mycket dom betyder för oss , saknar dom redan grymt mycket , hoppas ni verkligen slappar och kopplar av nu , det är ni verkligen förtjänta av.

Adrian min lilla solstråle, jag byggde en av dina transformers åt dig i dag och ställde den vid din kudde i din säng, att du var duktig visste jag men att du kunde bygga den utan beskrivning var ett tecken på din begåvning, själv var jag tvungen att gå in på internet och kolla hur den skulle vara .

Älskar dig min underbara son till solen och tillbaka.
Pappa

2 kommentarer:

  1. Qué difícil y duro es todo, un abrazo para todos.

    SvaraRadera
  2. Titti9.2.10

    Hej,
    jag kan inte ana hur svårt ni har det. Jag kan bara önska att ni någon gång i snart framtid ska finna ett sätt att leva med smärtan. Vi saknar Adrian också och Celia pratar ofta om honom. Vi kommer inte att glömma honom och tror inte heller att det någonsin kommer att bli lättare på något sätt att inse att han är borta. Som tur är har vi många underbara minnen ocg det ska vi tacka er för.
    Många pussar och kramar.
    Titti

    SvaraRadera