lördag 3 april 2010

Underbar lycka mitt i allt kaos.



Konstigt att man kan känna 2 totalt olika känslor på samma gång, nu har våran mycket efterlängtade bebis kommit till familjen. Man är så otroligt överlycklig sammtidigt är man så otroligt ledsen.
Kl 18.06 den 31/3 föddes en kille som vägde 3870 gr och var 51 cm över havet, ut kom en kille som hade en underbar kolsvart kalufs, vem han var lik var inte svårt att se, så fort jag såg honom kom jag ihåg en liten kille som heter Gabriel, han är så lik Gabriel.

Jag försökte se om han hade ngr likheter med Adrian, han har fått Adrians söta näsa, och kanske att han får hans underbara hår, lockigt och stort.
Gabriel tycker det är helt underbart att fått ngn att rå om, han vill hålla honom hela tiden , han ligger bredvid honom på natten när han äter.

Dennna underbara varelse som jag vet Adrian såg fram emot får aldrig träffa sin storebror, det vi kan göra är att fortsätta göra som vi gjort, visa kort , prata om Adrian, MINNAS, MINNAS och åter MINNAS våran modiga underbara starka son, jag vet att vår nya familjemedlem har fått den bästa av skyddsänglar som finns.
Ngt namn har vi inte ännu inte bestämt, förutom mellannamnen, Adrian Tobias.

Välkommem till vår familj underbara son, vi kommer alltid se efter dig, älska dig.


I dag var vi vid graven och gav Adrian påskägg och blommor, han älskade verkligen att gå och leta efter sina ägg.

Glad påsk Adrian, vi älskar dig så mycket.

Älskar dig till solen och tillbaka bubben.
Saknar dig så otroligt mycket min modiga underbara son.
Hoppas du kan känna hur mycket jag kramar och pussar dig varje kväll.

Pappa

lördag 27 mars 2010

Trött.

Har känt under den sista veckan hur otroligt trött och sliten man är, både fysiskt och psykiskt. Förstår dom som lider av kronisk trötthet för det är ungefär hur man känner sig, trött i kroppen , trött i själen.
Allt kommer i fatt nu, alla år under enorm press och stress, alla sömnlösa sjukhusveckor, alla nätter när man bara legat och tittat på världens underbaraste kille , hur söt han var när han låg och snusade mot sin kudde.

Jag och Gabriel har passat på och varit ute hela veckan och spelat boll och innebandy i det vackra vädret, har varit hemma hela veckan från jobbet och inväntat att vi ska få åka till BB , men ännu ingenting.
Satt och tänkte på Gabriel igår , 5 stora år. Han har blivit så mogen under så kort tid, han brukar vara så blyg men nu pratar han och tar för sig på ett annat sätt, han har varit otroligt förstående och kärleksfull under våran resa.
Ibland så kan han säga ngt som Adrian brukade göra som vi inte pratat om, han kommer ihåg saker som man själv inte tänker på, så pappa tackar dig Gabriel för dina härliga historier.
Pappa älskar dig så mycket Gabriel.

Annars som sagt går man mest och väntar på bebisen, dagarna går 1 efter 1 , saknaden finns alltid där, ibland jättejobbig och ibland bara jobbig.
Ibland känns det som allt kvittar, vill bara vara hos dig, ibland går det bättre.

Adrian saknaden efter dig är enorm, jag vet att du har det bra nu och att du leker och pysslar till den dag vi ses igen.
Älskar dig till solen och tillbaka bubben.

Pappa

fredag 26 mars 2010

Fredagsmys.



Att något så enkelt kan kännas så svårt.
Att ha fredagsmys, äta chips med dipp, dricka läsk och titta på film, var nåt som Adrian och Gabriel längtade till. De fick turas om att välja film varannan vecka. Det brukade bli samma film flera fredagar i rad. Adrian satt och tittade igenom hela filmen fast han kunde den utantill, Gabriel däremot brukar tröttna efter en kvart och går och hittar på nåt att leka med istället.Min älskling Adrian du satt och dippade dina chips och upprepade det de sa i filmen, ett tag var det Turtles, en annan var det Bionicle eller Ben10, du kunde alla filmer utantill. Den 4 dec 09, låg vi alla fyra i sjukhussängarna på ditt rum på avd B87, vi hade fredagsmys som vanligt, det var din tur att välja film och du ville titta på Star Wars The Clone Wars, den hade du tittat och somnat till hela den veckan. Om vi bara vetat att det var sista gången vi skulle ha fredagsmys tillsammans, om vi bara vetat. Du var lika glad som vanligt och låg och åt dina chips med dipp, för dipp fick vi absolut inte glömma, det tyckte du nog var det godaste. Vi fortsätter att ha fredagsmys för Gabriels skull, fast det känns lika svårt varje fredag, att du inte är med oss. Vad mamma saknar dig min älskling, saknar att höra din fina röst, höra dig bråka med brorsan för han inte kunde vara tyst. Saknar dig min älskling. God natt min ängel, Mamma älskar dig.

söndag 21 mars 2010

Nånsin.

Kommer det nånsin att sluta göra så här ont i hjärtat?
Kommer man nånsin att känna glädje på samma sätt som förr?
Det är alltid nåt som saknas. Du saknas.
Smärtan försvinner aldrig, saknaden blir bara större.
Varför fick du inte vara kvar hos oss?
Vad mamma saknar dig min lilla älskling, vill hålla
om dig och höra ditt röst igen.

Vi har varit i Västervik över helgen, lika trevligt som vanligt.
Tack Johan och Jenny för ni alltid tar så väl hand om oss.
Gabriel lekte och hade roligt med kusinerna. På väg hem tänkte man
på hur roligt Adrian brukade ha där, han lekte så bra med kusinen Melker,
de kom så bra överens. När man väl kommer hem känns det så tomt här hemma
och tårarna går inte att stoppa.


Så Tyst

Det blev så tyst
när dörren stängts
Det blev så tyst
när stegens ljud dog bort
Det blev så tyst
där vi nyss var flera

Det blev så tyst
där hjärtat ropar
Det är så tyst
där längtan gråter

Mamma Evy Wahlström

Mamma älskar dig min ängel.

söndag 14 mars 2010

Världens bästa Gabriel.


Det är svårt att veta vad Gabriel känner, men han saknar Adrian minst lika mycket som vi gör. Han pratar om brorsan varje dag, om saker brorsan brukade säga och göra, men inte om hur han känner, det måste vara svårt för en 5-åring att uttrycka sina känslor i ord. Men han visar hur han känner, ibland blir han arg utan att veta varför, och ibland, som idag, vill han ha brorsans bild bredvid sig när han ska sova. Idag somnade han med Adrians kudde, nattlampa och kort bredvid sig, då tänker man på hur mycket han saknar sin storebror, som alltid funnits vid hans sida, alltid lekt och busat med honom. Det känns bra att Gabriel alltid varit med under Adrians sjukdomstid, följt med på behandlingar och sjukhusbesök, fått vara med brorsan hela tiden, även när han somnade in var han med, den dagen fick Adrian låna Gabriels kudde och gossedjur, han lade dem bredvid honom och där fick de ligga ända tills vi sa hej då till Adrian och åkte ifrån sjukhuset, Världens bästa Gabriel, det är tack vore dig mamma orkar gå upp varje morgon,mamma älskar dig så mycket.

måndag 8 mars 2010

7 år Allt och ingenting.



Jag kommer ihåg den 7/11-02 kl 19.52 när du för första gången tittade med dina mörka ögon på mig, då visste jag att jag blivit den lyckligaste pappan på jorden, du var så otroligt söt , jag ville aldrig släppa dig bara hålla om dig och lukta in din underbara lukt. Vi hade längtat så mycket efter dig och när du väl kom så var du allt vi bara kunnat drömma om.

Jag kommer ihåg dom närmaste månaderna hur snäll du var och hur pappa lyckades trösta dig när du var ledsen, du älskade och sitta i din bilstol och sova , den var bättre än sängen. Pappa var så stolt över dig och ville visa upp dig för alla pappas arbetskompisar.

Jag kommer ihåg att när vi flyttade hem till Valdemarsvik när du var ca 1 år , du älskade att riva i flyttkartongerna och utforska den nya lägenheten.
Du somnade jättebra varje kväll men du var verkligen lättväckt, det räckte med att det knarrade i golvet när man gick på golvet så vaknade du, men det var bara härligt , för du var aldrig ledsen utan satte dig upp och bara pratade med dig själv.

Jag kommer ihåg ditt härliga hår, precis som pappa hade när jag var liten , massor av lockar men att hag hade ljust hår och du hade världens underbaraste mörkt.

Jag kommer ihåg den där sommaren innan du skulle fylla 3år, hur du hade feber och ont i magen som aldrig ville ge med sig, hur mamma och pappa åkte in till sjukhuset och hela våran värld totalt raserade, du var så sjuk i början och alla läkare sa att du hade leukemi, när man säger att fötterna slås undan så är det otroligt underdrivet.
Jag kommer ihåg att det tog till oktober innan vi fick en diagnos vad det var du led av.
Din bror som du bråkat och retat så mycket men som du längtade efter och älskade så mycket.
Du var så otroligt modig och duktig med din medicin , du hade så otroligt svårt att ta tabletter först men efter hand så tog du dom med lite vatten bara, alla läkare var så imponerade då dom flesta var tvungen att ta dom med kräm eller glass, men inte du , jag var så jävla stolt, det här är min son.

Din behandling var på 2,5 år och mycket sjukhusbesök(underdrivet).
Du var så duktig under dessa år , vi kunde inte resa så mycket under dessa år , men ngt du gillade var när vi åkte till Varberg och Almers hus som barncancerfonden har där, vi badade och bara hade mysigt utan massa sjukhusbesök.

Fortsättning följer....................


Jag saknar dig så mycket Adrian , jag tänker på dig varje vaken sekund.
Det gör så ont att jag inte kommer få krama dig mer, hålla om dig och bara blunda .
Det gör så ont att behöva gå upp till din grav utan att få träffa dig.
Såret i hjärtat blir större för varje dag och kan aldrig läka, jag vill bara ha dig hos mig och säga att allt kommer bli bra.

Jag älskar dig till solen och tillbaka min bubbe, jag längtar så mycket efter dig min fina fina pojke.

Te amo Adrian
Pappa

3 månader


Det gör så ont att vakna varje morgon
Det gör så ont att det är sant
Det gör så ont i hela mitt hjärta
att du inte finns hos oss mer

Det gör så ont att andas utan dig
Det gör så ont att leva utan dig
Det gör så ont att låtsas vara stark
när man egentligen inte orkar

Det gör så ont att veta att allt är slut
Det gör så ont att du bara blev 7 år
Det gör så ont, i hela själen det känns
som ett stort sår som aldrig kommer att läka

Det gör så ont att inte få krama dig
Det gör så ont att inte få höra din röst
Det gör så ont att höra andra barn skratta
och veta att jag aldrig får höra ditt skratt igen

Det gör så ont att ha förlorat dig
Det gör så ont att leva kvar utan dig
Det gör så ont att behöva stanna här på jorden
i kanske 50 år till
utan dig

Leilla Schenberg

Mamma älskar dig mi corazon.